Upplever du allt sämre syn trots att du byter glasögon ofta? Ser text eller bilder förvrängda, även med ny glasögonstyrka? Det kan tyda på keratokonus, ett tillstånd där hornhinnan gradvis ändrar form. Keratokonus är ovanligare än närsynthet, men tidigt upptäckt går det att bromsa utvecklingen.
Vad är keratokonus?
Hornhinnan har normalt en slät, rundlig form. Vid keratokonus blir hornhinnan gradvis tunnare och utvecklar en konisk (konformad) framvälvning. Denna gradvisa förändring gör det svårt för ögat att fokusera ljus korrekt på näthinnan, och synen blir suddig.
Ordet "keratokonus" kommer från grekiska: "kerato" betyder hornhinna och "konus" betyder kon. Tillståndet kallas också keratektasi eller konisk hornhinna.
Hur vanligt är keratokonus?
Keratokonus drabbar ungefär 1 av 2000 människor i befolkningen, även om förekomsten varierar mellan geografiska områden och etniska grupper. Tillståndet uppstår vanligtvis under ungdomen eller tidiga tjugoåren, men kan också visa sig senare. Män och kvinnor drabbas lika ofta.
Symptom du bör känna till
Symptomen på keratokonus utvecklas vanligtvis gradvis och kan variera i allvarlighetsgrad:
- Suddig eller förvrängd syn: Synen blir oprecist på nära och långt håll, och kan verka suddigt eller förvrängd
- Ökad astigmatism: Du behöver frekventa ändringar i glasstyrka
- Ljuskänslighet: Ljus verkar obehagligt starkt, och du kan få glänsar runt ljuskällor
- Frekventa glasstyrkeändringar: Ditt syn förändras snabbare än normalt
- Dubbelseende eller flytande bilder: Särskilt vid ensidad visning
- Rödhet och irritation: Vissa upplever torra ögon och irritation
- Ögonsmärta: Några kan ha obehag eller smärta i ögat
Märker du dessa symptom bör du söka ögonläkare för en grundlig undersökning.
Orsaker till keratokonus
Orsaken till keratokonus är inte fullständigt förstått, men flera faktorer spelar en roll:
Genetik: Keratokonus kan gå i arv. Om dina föräldrar eller närmaste familjemedlem har tillståndet ökar din risk.
Mekanisk friktion: Frekvent ögongni – att du gnuggar dina ögon kraftigt – kan bidra till eller förvärra tillståndet. Vi rekommenderar att du undviker att gnida ögonen om du har keratokonus eller familjehistoria med tillståndet.
Allergier och torra ögon: Kroniska ögonallergier och torra ögon kan förvärra keratokonus.
Bindvävssjukdomar: Keratokonus förekommer oftare hos människor med bindvävssjukdomar som Ehlers-Danlos syndrom, Marfan syndrom eller Downs syndrom.
Hormonella faktorer: Viss forskning tyder på att hormonella förändringar under ungdomen kan påverka progressionen.
Diagnos och testning
Din ögonläkare använder flera verktyg för att diagnostisera och övervaka keratokonus:
Hornhinnetopografi: En avbildningsteknik som skapar en detaljerad karta över hornhinnans form. Detta visar den karakteristiska konformen och allvarlighetsgraden.
Pachymetri: En ultraljudsbaserad mätning som visar hornhinnans tjocklek – kritisk information för behandlingsval.
Refraktion och syntest: Mätning av dina synfel (brytningsfel).
Spaltlampemikroskopi (detaljundersökning): Direkt visuell inspektion av hornhinnan för tecken på förtunning eller framvälvning.
Regelbundna uppföljningar är viktiga för att spåra progression och justera behandlingen.
Behandlingsalternativ
Behandlingen av keratokonus beror på allvarlighetsgraden och hur snabbt tillståndet fortskrider.
Tidigt stadium: Glasögon och kontaktlinser
I det tidiga stadiet kan många människor korrigera sitt syn med vanliga glasögon eller mjuka kontaktlinser. Men när keratokonus fortskrider blir vanliga korrigeringar mindre effektiva.
Måttligt stadium: Specialiserade linser
Rigida gaspermeable kontaktlinser (RGP-linser): Dessa hårdare linser sitter på toppen av hornhinnan och ger bättre synkvalitet än mjuka linser. De är ofta första valet för dig med keratokonus.
Sclera linser: Dessa större, specialiserade linser vilar på det vita på ögat (sklera) istället för direkt på hornhinnan. De ger ofta bättre komfort och synstabilitet för måttligt till allvarlig keratokonus.
Stoppa progression: Riboflavin-UV Crosslinking (CXL)
Hornhinne crosslinking (CXL) är en väldokumenterad behandling som kan stoppa eller bromsa progressionen av keratokonus. Proceduren innebär:
- Riboflavin-droppar (B-vitamin) appliceras på hornhinnan
- Ultraviolett A (UVA) ljus aktiverar riboflavinen
- Kemiska bindningar stärker hornhinnan från insidan
CXL rekommenderas när tillståndet är i måttligt eller allvarligt stadium och synen fortsätter att försämras.
Allvarligt stadium: Hornhinneringar och transplantation
Intrastromala hornhinneringar (ICRS): Små, C-formade implantat placeras inuti hornhinnan för att platta ut den och förbättra synen.
Hornhinnetransplantation: I de mest allvarliga fallen – när hornhinnan är för tunn eller deformerad – kan en hornhinnetransplantation bli nödvändig. Här ersätts den sjuka hornhinnan med vävnad från en givare.
Varför ögonlaser inte är lämplig för keratokonus
Procedurer som LASIK och PRK (ögonlaser) är inte lämpliga för keratokonus. Dessa operationer tar bort hornhinnevävnad genom att skära bort delar av hornhinnan för att korrigera syn. För människor med keratokonus – där hornhinnan redan blir tunnare – skulle detta öka risken för allvarliga komplikationer. Därför undviker ögonläkare dessa procedurer hos dig med keratokonus eller misstanke om tillståndet.
Vanliga frågor
Råd för daglig hantering
- Undvik ögongni: Detta är den viktigaste åtgärden. Om du behöver klias på ögat, tryck lätt med fingertopparna istället.
- Hantera allergi och torra ögon: Behandla allergier och torra ögon aktivt för att bromsa progression.
- Regelbundna ögonkontroller: Besök ögonläkaren regelbundet för övervakning.
- Linsevård: Om du använder kontaktlinser, följ omsorginstruktionerna noga.
- Skydda ögonen: Använd solglasögon utomhus för att minska ljuskänsligheten.
Relaterade artiklar
Ansvarsfriskrivning
Denna artikel innehåller medicinsk information för utbildningsändamål. Den är inte en ersättning för professionell medicinsk rådgivning. Om du har symptom på keratokonus eller andra ögontillstånd, kontakta din ögonläkare eller optometrist för en grundlig undersökning och personlig diagnos. All behandling bör diskuteras med en kvalificerad ögonläkare.